![]() |
Det
finns hjulstorlekar ifrån 12” till 36”
Läs mer på Att välja rätt cykel när du köper din första enhjuling
Nedan en presentation av olika typer av enhjulingsmodeller och
användningsområde.
Precis som namnet antyder så
är dessa enhjulingar avsedda att lära sig på. Enhjulingar med
hjulstorlek 12" och 16" används främst av barn. 20" och
24" är vanliga storlekar att börja med för de som är lite längre.
Observera att nybörjarcyklarna
inte är lämpade för aggressiv användning. Om du med säkerhet vet
vilken disciplin du vill fortsätta med kan det vara värt att satsa
på en dyrare enhjuling direkt.
Standardenhjuling är ett begrepp som ofta används men som vi har valt
att rationalisera bort den på denna sida. Det är en cykel som ligger på
nivån över nybörjarcykeln men ändå inte på samma nivå som freestyle-cykeln.
På VM tävlar man i freestyle (individuellt, par och grupp ) och då mixas
rörelse, tricks och show till musik.Unicon
2008 Freestyle group japan
Vanligaste hjulstorleken är 20" (kan även vara 24"), däcken är släta och tål högt tryck.
Enhjulingen ser smäcker ut men är mycket kraftigt och hållbar.
Vi använder vi termen "Freestyle-enhjuling" som benämning på enhjulingar som är nivån över nybörjarenhjulingar till
proffscyklar som passar för de flesta tricks, lekar, tävlingar, uppvisningar,
enhjulingshockey, basket m.m.
En bra allroundcykel för cykling både inom- och utomhus.

Road-cyklar finns i två storlekar 28”(29”) och 36” (gäller
vuxna)
Intresset för road-cykling har ökat de senaste 5 åren. Främsta
orsaken är att fler och fler använder dem som träningsredskap och
transportmedel.
Det
finns internationella långdistansturer med 36” då man under flera dagar
(upp till 10 dagar) cyklar längre sträckor på 5-8 mil per dag, mer om det kan du läsa på UniTour.
På VM körs två långlopp; 10 km och maraton 4,2 mil
Med 36"-däck kan en
van åkare komma upp i 30 km/h medan 29" kan uppnå farter av 20
km/h. Vi rekommenderar inte dessa enhjulingar till nybörjare då
de generellt är svårare att hantera i början.

Enhjulingen ska kunna ta sig fram i terräng och är därför utrustad med ett grovt mönstrat däck och
kraftig fälg.
Storleken på hjulet (för vuxna)
MUni är ett samlingsbegrepp och innefattar olika grenar; terrängcykling, downhill, north shore, uphill, cross country.
Fenomenet att cykla i terräng med
enhjulingar började i mitten på 90-talet. Intresset spred
sig långsamt och det är först de senaste 7-8 åren som MUni har blivit
ett vanligt begrepp i enhjulingsvärlden.
2008 när VM i enhjuling gick av stapeln i Danmark kördes MUnu-tävlingarna i Sverige vilket fick upp intresset i medierna.
Muni competitions Unicon XIV 2008 from muniman on Vimeo.
Nu är MUni en av de snabbast växande enhjulingsgrenarna i världen, åkare från tvåhjulsvärlden och då främst
mountainbike-cyklister har
hittat till denna relativt nya gren.
MUni inget för nybörjare, men den som behärskar enhjulingscykling kan
finna nya utmaningar inom detta område.
En vettig storlek för den som
vill börja cykla MUni är 24". Enhjulingar med större (runt 26" och
uppåt) brukar vara svårare att lära sig på och rekommenderas inte till
nybörjare.

Trial-cyklingen slog igenom för 7-8 år sedan och är
den gren som
attraherar ungdomar mest.
Orsaken till det stora genombrottet var filmen "Universe Video"
som inspirerade massor av ungdomar att hoppa upp på bord, pallar, cykla
på räcken m.m.
Förutom
det mindre hjulet, som är lättare att hoppa med, finns
det många likheter med MUni-enhjulingen.
Trialcykeln är en 20" cykel med kraftigt däck. Cykeln är byggd på
en 19" -fälg och ett däck med dimensionen 2,5" är den
vanligaste tjockleken.
Inom Trial har nya grenar vuxit fram som Street och Flatland. Skillnaden på cyklarna är inte så stora och man kan oftast köra Trial, Street och Flatland med samma cykel.
Trial: Trial definieras som att man skall ta sig fram över olika hinder, det kan t.ex. vara naturliga hinder eller uppbyggda hinder av pallar. Tävling i Trial: Ta sig över ett hinder utan att sätta ner fötterna.
Street:
Är en blandning av lite Trial och Flatland. Man hoppar upp och ner
på föremål och utför samtidigt tricks.
Tävling i Street: Utföra tricks på plant underlag samt hoppa från
mindre höjder.
Poäng ges av flera domare som bedömer hur väl man genomfört programmet.
Flatland:
Gäller som ordet säger platt underlag, man utför tricks med enhjuling
på plant underlag. Påminner lite om freestyle fast enhjulingen är betydligt kraftigare.
Tävling i flatland: Utföra tricks på plant underlag. Poäng ges av
flera domare som bedömer hur väl man genomfört programmet.
flatland from MarcusHahn on Vimeo.

En giraff är en hög
enhjuling, oftast med kedja. Den är inte märkbart svårare att cykla på
när du övervunnit rädslan av att sitta så högt upp, men är inte
lämplig
som nybörjarcyklar på grund av den uppenbara skaderisken.

En race enhjuling kan
beskrivas som en landsvägscykel, mycket smalt däck, tunn fälg, färre
ekrar och låg vikt.
Race enhjulingen används i spurtlopp, dvs tävlingar där man kör 100 m,
400 m, 800m och stafett 4x400 m.
Storleken är 24" men det finns även 29" som körs i 1500m
lopp.

En enhjuling utan ram och sadel. Benämns som den mest optimala enhjulingen då den inte är utrustad med några "onödiga delar". Den är inte lätt att cykla på och när man väl lärt sig så orkar man inte cykla speciellt långt, men den är mycket populär på uppvisningar.

En cykel utan ram, sadel och
har plattor som man står på istället för pedaler.
Hjulet rullar fritt, ungefär som på en skateboard. Namnet BC wheel kommer från en serietidning
där en stenålderskille åkte runt på denna typ av hjul.
Benämns ofta som det omöjliga hjulet och det kan stämma då det är
mycket svårt att lära sig.
Det finns sedan några udda modeller till på marknaden, ofta specialbyggda som används i uppvisningar eller enbart har byggts för skoj skull som t.ex. den sneda giraffen, känguru-enhjulingen m.m.
|
|||